På huvudgatan, precis innan du kommer in i staden från bukten, finns en liten dörr/port på vänster sida som leder dig ner till grottan där den heliga källan kommer fram. Enligt legenden har många mirakel inträffat i grottan. Ghar Tal-Madonna, som grottan kallas, betyder Jungfru Marias grotta.

Om du är sjuk eller har ont i kroppen kan du gå till den heliga källan och lägga det heliga vattnet på det sjuka stället. Vattnet från källan sägs vara helande.

På ena bakre väggen kan man se tackgåvor som getts till Ghar Tal - Madonna. De kommer från människor som har bett till Jungfru Maria och fått sina önskningar uppfyllda. Var och en har gett en gåva till grottan för att visa sin tacksamhet. Det är allt från barnkläder till bröllopsklänningar. Flera personer har också bifogat tackbrev till Jungfru Maria.

I kyrkan Our Lady of the Sanctuary finns en liten utställning med några av breven och gåvorna.

Följ källan...

Om du tar huvudvägen ner mot Mellieha Bay kommer du till en kraftig s-sväng. Här, mellan växtligheten, rinner den lilla källan som fram till 1930-talet användes av kvinnorna i staden för att tvätta sina kläder och av bönderna för att vattna sin boskap.

Marmortavlorna på innergårdens högra vägg innehåller samma bön på olika språk. Nummer två från vänster är på danska. Dessa sattes upp i samband med påven Johannes Paulus II:s besök 1990.

Dörrarna mellan panelerna leder till några rum och användes en gång i tiden för pilgrimer under deras resa. Senare användes de som klassrum, men nu är de förrådsrum.

Platsen där den lilla kyrkan ligger har varit en helig plats i tusentals år. Enligt legenden besökte aposteln Paulus och evangelisten Lukas kyrkan år 60 e.Kr. och Lukas målade ikonbilden i kyrkan. Med ny teknik har man dock upptäckt att ikonbilden faktiskt är den äldsta på Malta, men att den troligen är från omkring 1200 e.Kr. Den lilla kyrkan har byggts och förändrats otaliga gånger.

Idag sköts helgedomen av nunnorna Daughters of the Sacred Heart, som har sitt kloster på huvudgatan i Mellieha. Härifrån driver de också ett dagis;

Det är möjligt att besöka den del av kyrkan där ikonbilden finns. Här finns också bilder på sjuka människor, brev och barnkläder från Australien, proteser och kryckor som de tidigare ägarna anser att helgedomen har gjort överflödiga. Påven Johannes Paulus II förklarade kyrkan som helgedom under sitt besök 1990.

Tänk på att täcka axlarna när du besöker oss.

I trappan från kyrkorummet till församlingskyrkan hittar du ingången till skyddsrummet från andra världskriget.

Det finns 46 skyddsrum i Mellieha och detta är det största i sitt slag. Korridorerna är 500 meter långa och snidade för hand. Komplexet består av privata rum som kunde rymma hela familjer, ett förlossningsrum och ett välbevakat rum för värdesaker. Rummen och korridorerna fungerade som skydd för lokalbefolkningen och människor från andra delar av ön.

Kyrkan började byggas 1883 och stod färdig 1897. Människor från hela Malta hjälpte till med bygget, men det var naturligtvis invånarna i Mellieha som gjorde det mesta av arbetet. Stenarna kom från L-Ahrax-området (området där madonnastatyn står).

På söndagarna hjälpte även kvinnor och barn till med bygget, bland annat med att hämta vatten och jord som användes för att göra murbruk. Det kostade cirka 90.000 danska kronor att bygga kyrkan på den tiden. Inredningen är värd att se! Den skildrar segern över turkarna under belägringen 1565 och du hittar en altartavla som skildrar St Pauls skeppsbrott.

Församlingskyrkan är tillägnad Jungfru Marias födelsedag den 8 september. Samma datum år 1565 besegrade öns befolkning och Johanniterriddarna osmanerna. Kyrkan är endast öppen för mässor.

Förutom Red Tower, White Tower och Westreme Battery finns det i Mellieha-området även andra försvarsanläggningar eller delar av försvarsanläggningar. Bland annat den långa muren på vänster sida av Mellieha Bay, som byggdes av Johanniterriddarna. Och britterna har lämnat efter sig både Fort Mellieha, som nu används av stadens scouter, och Fort Campbell, som ligger i ruiner bakom Selmun Palace, samt flera kulhål;

År 1609 inrättade riddarordnarnas stormästare Wignacour fonden Monte di Redenzioni. Den skulle betala för frigivningen av kristna slavar, antingen malteser eller medlemmar av Johanniterorden, som hade tillfångatagits av ottomanerna.

Under årens lopp växte stiftelsen och 1619 testamenterade Caterine Vitale ett stort landområde nära Selmun till stiftelsen. En jaktstuga byggdes som kunde hyras ut till riddarna, vilket gav stiftelsen ännu mer pengar i hyresintäkter.

År 1783 byggde Johanniterriddarna Selmunpalatset, som bl.a. innehöll ett kapell. På senare tid har ett hotell byggts bakom palatset, själva palatset har inretts med några sviter och kapellet i palatset har byggts om till restaurang. Både hotellet och palatset är nu stängda och till salu (2017).

Selmun Palace ligger cirka 4 kilometer bort;Mellieha Semestercenteroch 2 kilometer från staden Mellieha. Observera att vägen till Selmun Palace går i uppförsbacke;

Kapellet vid Selmun
År 1981 byggdes ett kapell nära Selmunpalatset eftersom kapellet i palatset inte längre kunde användas. Det lilla kapellet används fortfarande varje söndag.

Mellieha Bay är platsen där den sicilianska greven landsteg med 8.000 soldater 1565 för att hindra turkarna/ottomanerna från att ta makten från Johanniterriddarna. Runt Mellieha och bukten finns fortfarande vakttorn som byggdes av riddarna. En del är delvis förstörda.

År 1798 startade en del av Napoleons invasion av Malta från Mellieha Bay och under 2:a världskriget. Brittiska soldater stationerades längs Melliehas kust i militärtält innan de senare invaderade Sicilien och södra Italien.

Idag lockar vikens 1,5 kilometer långa strand både turister och malteser - inte minst för att den är mycket barnvänlig. Underströmmar, som kan vara ett problem på andra maltesiska stränder, är sällsynta. Stranden omges av ett stort utbud av vattensportaktiviteter, restauranger och barer. Solstolar och parasoller finns också att hyra. (Säsongsbetonad)

Fram till 1961 var tonfiskfiske en del av huvudsysselsättningen i Mellieha och kallades TUNNARA. Mellieha var inte det enda stället, men det var känt för den bästa kvaliteten. Om du sa Tal Mellieha t-Tonn (Tonfisk från Mellieha) var du säker på att den var av mycket god kvalitet. Ursprungligen fiskade man i Anchor Bay vid Popeye's Village, men på grund av de ofta starka nordvästliga vindarna bestämde man sig för att använda Mellieha Bay i stället. Näten sattes fast på samma plats där man idag ser fiskodlingar i bukten. Fiskarnas bas var Westreme Battery - en militär byggnad som byggdes 1716 av riddaren stormästare Perellos. I denna byggnad finns nu TUNNARA-museet. Tonfiskfiske är fortfarande en viktig industri för Malta idag, men med modernare metoder. Exporten går främst till Japan.

Mellieha Bay är också hem för vattenbruk. Här odlas havsabborre och havsruda. Det finns flera fiskodlingar i vikarna runt Malta.

Hjulspåren från forntiden är parallella spår i den steniga marken och kan vara upp till 60 cm djupa, medan spårbredden varierar från 110-141 cm. Det är fortfarande osäkert om dessa spår skapades av hjul eller av medar. Det har funnits många teorier genom åren, men de mest omdiskuterade och kanske korrekta förslagen är följande:

• Spåren har använts för att transportera gods

• Spåren är böndernas plogfåror

• Spåren är bevattningskanaler

Spåren tros härröra från bronsåldern, vilket innebär att spåren är cirka 4000 år gamla.

År 2008 publicerade arkeologen David H. Trump en ny bok om hjulspåren. Den verkar mycket tillförlitlig, även om den fortfarande är baserad på teorier.

David H. Trump tror att spåren är gjorda av forntida transportmedel och därmed visar de transportvägar som användes. Men det stora mysteriet är vilka transportmedel som användes. Spårens djup i kombination med skarpa svängar skulle få vanliga hjulförsedda vagnar och slädar att fastna eller till och med förstöras.

Reservatet är en före detta saltsjö där havsvatten dränerades för att avdunsta i solen och lämna efter sig rent havssalt. Det blev senare ett jaktområde, men det började se mörkt ut för fåglarna när det fanns planer på att bygga en väg genom området. Detta förhindrades av Malta Ornithological Society, som numera heter Birdlife Malta. År 1978 skyddades området och planer för naturreservatet utarbetades. 10 år senare öppnades Ghadira Nature Reserve för allmänheten. Under tiden hade man anlagt små stigar för besökare, ett torn och små öar där fåglarna kunde slå sig ner för att vila under sin långa flyttning från Europa till Afrika och tillbaka.

Idag har cirka 200 fågelarter registrerats i reservatet och det är definitivt värt ett besök. Ta med kikare om du vill.

Foresta 2000/Natura 2000

Natura 2000 är ett projekt om naturskydd och är ett gemensamt projekt inom hela EU. Varje EU-land måste utse naturområden som antingen riskerar att försvinna, har en begränsad naturlig utbredning eller är karakteristiska för olika områden i Europa. Malta har mer än 30 av dessa områden.
Natura 2000, som sträcker sig från fågelreservatet och upp på bergskammen till det röda slottet, är en av platserna.

En av de första uppgifterna var att begränsa olaglig mänsklig aktivitet, inklusive terrängkörning, jakt och camping. För att begränsa framkomligheten för fordon uppfördes stängsel och stenbarriärer runt delar av området.

Marken i området är mycket lerig och markförlusten stoppades genom att man byggde en serie låga stengärden och planterade träd.

Allmänheten bidrog till trädplanteringarna och på så sätt har tusentals träd och buskar planterats varje höst och vinter under ett antal år. Många av dem är sponsrade av enskilda personer, grupper, företag eller institutioner. Under de första åren vattnas de unga träden på sommaren för att hjälpa dem att överleva.

Hittills har cirka 20.000 träd och buskar planterats. En skogvaktare är anställd för att sköta och övervaka området.

Många malteser kommer till kustområdet Mellieha på sommaren, där många äger en liten semesterlägenhet eller stuga. Vissa bor i semesterlägenheterna hela sommaren, medan andra bara är där under en kort period. Till exempel de "gröna" husen nära Mellieha Holiday Centre, som malteserna använder som sommarresidens - idag är många av husen målade i beige, men taken är fortfarande gröna;

Området togs i bruk 1978 och idag bor upp till 2.000 personer på platsen under sommaren.

I slutet av 80-talet letade tyskarna efter en plats med riktigt bra utsikt över Mellieha Bay. Tyskarna ville överträffa utsikten från de andra hotellen; både Mellieha Bay Hotel och Mellieha Holiday Centre.

De lyckades köpa marken uppe på bergskammen i Mellieha och började genast bygga ett hotell. År 1992 stod hotellet färdigt och tyskarna kunde nu njuta av den bästa utsikten i området. De hade glömt en sak när de byggde hotellet: att kontrollera om underjorden kunde bära hotellets enorma vikt. Detta visade sig snabbt vara ett ödesdigert förbiseende. Hotellet lyckades bara hålla öppet i en månad, sedan började underlaget att glida. Trots den vackra utsikten var hotellet helt oanvändbart och måste stängas.

Idag pågår fortfarande en rättsprocess om vem som bär ansvaret för detta fiasko och vem som ska betala priset.

Marfa Peninsula är den bergsrygg som ligger till vänster om Mellieha Bay. Halvön är fylld av små vägar som på många ställen leder ner till kusten mot grannöarna Comino och Gozo. Här finns också flera små stränder - Little Armier, Paradise Bay och White Tower Bay.

Hela området är en av maltesernas favoritplatser för picknick under de svalare månaderna. Överallt dukar man upp bord och stolar och njuter av helger och semestrar i sällskap med familjen. I bukten Armier och Little Armier finns det flera restauranger med fantastisk utsikt över havet.

Det röda tornet byggdes 1647-1648 av Johanniterriddarnas stormästare Lascaris och tillägnades den heliga Agathe. År 1649 installerades fyra kanoner och ibland samlades upp till 49 riddare i det röda tornet för att hålla ett öga på fienderna - särskilt osmanerna/turkarna som var huvudfienden. Det finns liknande slott på grannöarna Gozo och Comino, så att de kunde kommunicera med varandra i händelse av en attack.

Det är oklart varför och när slottet målades rött, men när det restaurerades mellan 1999 och 2001 behölls den röda färgen. Det röda tornet har också kallats Draculas slott av danskarna efter att dansk TV spelade in serien Draculas ring 1978.

Draculas ring TV-serie

Draculas Ring var titeln på Danmarks Radios försök att göra en skräckserie, även om resultatet snarare blev en skräckkomedi. Serien visades varje kväll under höstlovet 1978. Varje avsnitt varade i ca 15 minuter och hade en egen undertext, t.ex. "God afton, mitt namn är greve Dracula" eller "Inga vampyrer i Danmark".

Dracula spelades av Bent Børgesen med huggtänder, cape, bredbrättad hatt och mustasch. De andra huvudrollsinnehavarna var också relativt okända. Ett antal av dåtidens välkända TV-skådespelare och programledare dök dock upp i mindre gästroller, däribland Anniqa, Rolv Wesenlund (Fleksnes) och Jørgen de Mylius, alla tre som offer.

Serien handlade om tre unga danskar som var på semester på Malta. I källaren till en gammal slottsruin hittar de en fingerring och en stensarkofag och råkar av misstag lossa på de kedjor som har förseglat sarkofagen i århundraden. I kistan vaknar greve Dracula upp - och han vill ha tillbaka sin ring! The Vampire Count följer de tre turisterna tillbaka till Danmark, där serien avslutas med en dramatisk konfrontation i Århus.

På Fossilkusten har stora delar av leran och klipporna eroderat, så att man kan se fossil av bland annat maneter, sjöborrar, sjöstjärnor och musslor.

Statyn av Jungfru Maria var tänkt att skydda de många fiskare till sjöss som passerade statyn. Idag skyddar statyn förmodligen de många yachter och turistbåtar som seglar här på sommaren.

Kapellet vid madonnastatyn

Kapellet byggdes på 1750-talet och är tillägnat Jungfru Marias obefläckade avlelse den 8 december. Kapellet är ofta öppet så att du kan gå in och be en liten bön.

Kuhls kråka

Kuhls kråka är en stormsvala som man har fått att häcka på just dessa klippor nära Madonnastatyn. Projektet har tagit flera år, men nu har man lyckats få 10 procent av världens Kuhl's Shearwaters att häcka i detta lilla område. Detta visar att Malta också är intresserat av att bevara fågellivet, tvärtemot vad många medier rapporterar.

Det vita tornet byggdes 1658 av riddarordnarnas stormästare De Redin. Det har en kvadratisk form och bestod ursprungligen av två rum bredvid varandra och ett litet rum på taket. Under de senaste åren har ett antal förändringar gjorts och det används nu som privatbostad. Bakom det vita tornet kan man se grannöarna Comino och Gozo.

Liksom de gröna husen i Mellieha Bay är Armier också ett "fritidshusområde" för malteserna. Det finns till och med en campingplats. Platsen har länge varit i mediernas strålkastarljus eftersom byggnaderna är uppförda på allmän mark. Det är dock inte många politiker som har modet att stå upp för de boende.

I nationalparken finns utmärkta vandringsleder som tar dig genom Maltas vackra natur. Med fantastiska vyer, omväxlande natur och ett gynnsamt klimat är Maltas nationalpark den perfekta platsen för en vandring. En av de vackraste vandringslederna är längs Rdum Majjiesa - lerklippor, små bäckar och stora stenblock gör vandringen otroligt vacker.

Det finns flera vackra utsiktsplatser mot havet och särskilt vid soluppgång och solnedgång rekommenderas att stanna till och njuta av utsikten över Medelhavet. Runt parken finns också flera skyddsvärda byggnader, bland annat några från tiden då den brittiska militären styrde Malta.

Popeye Village byggdes 1979 för att göra en film om Popeye. Historien var ursprungligen en serietidning där Popeye upptäckte Newfoundland och döpte det till Sweethaven.

All takspån importerades från Kanada och träet till husen kom hela vägen från Holland. Det tog 165 män över 7 månader att bygga staden och de använde inte mindre än 8 ton spik och 9.000 liter färg;

Popeye i filmen spelades av Robin Williams, medan Olivia spelades av Shelly Duvall. Paul Smith spelade Brutus, Pat Dooley spelade Vimmer, Wesley Ivan-Hurt spelade Green Pea och Ray Walston var Popeyes far.

Idag kan du mot en inträdesavgift besöka den natursköna staden och se flera av husen från insidan - och till och med stöta på självaste Popeye.